Celebrate Women's Day

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

Museum, presidents and university

Sa i dag tog Phu med mig runt i Hanoi!

Vi besokte Ho Chi Minh's presidential place area och ett museum om honom samt vitnams historia.

 

Ett urgammalt tempel, det enda som finns i sitt slag i Vietnam

 

Jag, Phu och presidenten

 Ett av manga vackra konstverk/skulpturer pa museumet

Det ar ett gigantriskt bord med frukt.. sjalvkar maste det fotograferas!

Senare begav vi oss till Tempel of literature, det forsta universitetet i Hanoi.

En fenixfagel och en skolpadda tillsamans blir jing och jang. Ror man vid skoldpaddans huvud far man tur.

Ice tea at Hanoi's stadium

Idag efter praktiken blev jag hembjuden till en av lararna. Hon heter Phu och ar 25 ar. Hon flyttade tillsammans med sin lillasyster pa 17 ar till Hanoi for att fa mojlighete till bra utbildning och senare jobb.
Phu bor pa en liten gard med massor av lagenheter. Langenheterna besta av ett rum for att sova i och ett mindre badrum. Finns inga glasrutor i fonstrerna utom dom e forsadda med ett galler och tra luckor man stanger pa kvallen. Man bor lite och trangt men hemtrevligt och mysigt ar det!
Phu bjod pa mat! Kott blandat me graslok, soja och div kryddor, detta stektes upp i honung. Till detta at vi ris, morotter och nagon kal upp stekta och soppa.

Senare pa kvallen gick jag, Phu och tva av hennes vanner till Hanois stadium for att dricka iste.
Langs vagen med danande moppeder och bilar hadde folk stallt upp projektorer och satt och sjong kareoke med trafikens brus i bakgrunden.
Mitt i vagen (pa ett av strackat omrade) stog moppeder pakerade och folk satt pa sma plast pallar och drack iste. Vi satte oss dock vid sidan av vagen pa ett grasomrade.

Tjejerna berattar att dom drommer om att fa mojligheten att aka utomlands och studera eller bara resa for den delen. Dom ser pa mitt liv och sager att dom onskar att dom hade samma valmojlighet men att fattigdomen har i Vietnam ar for stor for att kunna gora en sadan resa.
Att fa dela deras vardag ar en otrolig upplevelse har ager man inte mer an man behover och man sparar alla pengar man kan. Trots att dom inser att jag har inga problem att betala for mig sa later dom mig inte gora det. Deras vanlighet och omtanke ar rorande men det kanns lite jobbigt att inte fa betala eller bjuda dom nar jag vet hur mycket dom behover jobba for sina pengar.

Hbtq talk show

Andra dagen pa praktiken!
Jag kommer att borja kl 9pm men grupp aktivitet for att sedan vara med pa ett induviduellt tranningspass med ett av barnen som jag skall fa folja under min vistelse har.
Dagen slutar kl 10.30pm, japp jag ar serios. Arbetspassen ar annorlunda har och jag tror det har att gora med varmen. Man har en langre paus pa dagen for att ata och om man vill ta en liten sov stund.
Forestandaren pa skolan jag praktiserar pa bjod mig i dag pa lunch pa hennes resturang. efter nagra tappra forsok med atpinnar fick jag till slut kniv och gafell.. kommer nog aldrig lyckas ata kycklingklubba med atpinnar... Fick aven smaka pa klassiskt vitamesiskt kaffe, tydligen skall det vara mycket stark sa till min stora forvaning tyckte jag det smaka lite som valdigt morkchoklad.. Vet inte om det beror pa att jag drack det med is och inte varmt eller om det ar pga det galet starka kaffe min bror forsaker fa mig att dricka hemma i sverige...

Senare pa kvallen skulle jag mota upp Hoai for att med verka pa vad jag tolkat henne som en debatt om hbtq individer i vietnam. Det visade sig vara en talk show for forsta klassarna pa skolan. Minst 80 personer befann sig inne i lokalen. Och jag hade blivit bedd om att prata lite kort om hur forhallningsattet i Sverige ar gamtemot hbtq individer..
Dena forening eller traffar ar nytt har pa skolan for i ar. Under kvallen pratade blandanat en aldre man som var oppet gay om sina erfarenheter och livsode och motstand han mott. Aven tre elever pa skolan pratade om sina sexueliteter, en homusexuell, en bisexuell och en transvestite. Pojken berattade att nar han kom ut for sina foraldrar om att han var homusexuell var deras reaktion att ta med honom till skujhuset for att fa hans hjarna undersokt...
Och mitt i allt detta skulle jag upp och prata. Vet inte om det gav sa mycket for dom men applader och en gigantisk blommbukat fick jag pa slutet.

A university a song and a party

I dag har jag fatt besoka Hanois Universitet.
Ett galet stort omrade med manniskor i konstant rorelse. Blev runtvisad pa omradet och fick aven se the faculty of social work dar min kontaktperson har nere arbetar.
Gick igenom lite smatt om olika aktiviteter jag skall syssla med under mitt besok har och jag skall fa ett chema i slutet pa veckan.
 Efterat gick vi over till the faculty of special education dar jag kommer att arbeta dom kommande veckorna. Skolan ligger inne pa universitetes omradet och ar ett blatt hoghus. Dar inne fick jag traffa pa forestandaren for anlaggningen en trevlig kvinna som aven ager an av resturangerna pa omradet.
Jag fick borja med att vara med pa en grupp aktivitet med ca tio barn med olika problematiks bilder dock om jag har uppfattat det ratt har de flasta av barnen har autism. Grupp aktiviteten var nagon slags av rytmik for barnen med sang och rorelser till musik. Dar efter fick jag vara med pa en induviduell lektion pa montissori skolan. Tva barn samtidigt med varsin pedagog arbetar inne i ett rum som avdelas med nagra bokhyllor. Dom ovningarna jag sag handlar om moterik, rakning och igankannandet av farger och former m.m. Fick aven tillgang till ett kontor dar jag kan befinna mig och studera eller ta en sov stund om jag kanner for det.

Senare fick jag ga runt lite mer i omradet runt universitetet tillsmmans med en kvinna vid namn Ha. Ha arbetar ocksa pa skolan som larare. Hon ar gift och har en son pa snart ett ar.
Tillsammans med Ha fick jag vara med pa ett mote om val av klassledare for en klass med gymnasium elever. Mitt i deta mote lyckas Ha fa in en presentation av mig och se till att jag aven sjong en liten svensk sang.. Kortslutning som min hjana garna fra i sadana har situvationer lyckades jag kraksa fram sma grodderna for att motas av stormande applader fran ahorarna.... Antingen ar dom tondova eller bara extremt vanliga.. tror nago pa det sista om jag skall vara arlig...

Ha och en annan larare vid namn Hoai bjod in mig till en fodelsedags fest till en gemensam bekant senare pa kvallen. Jag fick forst folja med Ha hem till henne innan vi skulle vidare till festen. Ha bor ca tio min fran universitetet i ett hoghus i en av Hanois manga grander. Lagenheten bestar av ett storre vardagsrum kombo kok, en toalett och ett sovrum. Till skillnad fran svensk kultur fins har inga mat bord eller typiska soffgrupper, har sitter vi pa golvet och samtlar runt en fruktskal och ett glas sojamjolk.
Jag bler sa fasinerad och lycklig over hut gastvanligt och oppenhjartliga man ar har i Vietnam. Alla vill an vall och ar mana om ens valbefinnande. Dom tycker det ar roligt att traffa mig och pa sa satt fa mojlighet att ova pa sin engelska.
Sen akte vi vidare till festen. Ha's kamerat fyller 29 ar. Fullt med manniksor overallt och springande barn omvarant. Mitt i detta dukas det upp tva stora filtar pa golvet med massor av olika ratter pa. vi slar oss ner for att ata, mannen for sing och kvinnorna for sig.
Denna fantastiska mat! smakstark och valdoftande! Innan jag akte ner till vietnam trode jag attjag var helt okey pa att ata med atpinnar men oh nej.... Manga goa skratt fick jag bjuda pa i mina tapra forsok att fa nudlarna att stanna dar dom skulle men det gick till slut!
Blev ocksa bjuden pa (hambrant?) vitamesisksprit, berom och forvaning over att lilla jag kunnde svepa det dom gav mig latt och smidigt fick jag fran mannen. Sen att jag aven tyckte det var gott fick dom att skratt annu mer och forttsatta halla upp nagra glas till.

Kanner spontant att Vietnam ar ett fantastiskt land med ett folk man inte annat kan att alska! 

Welcome to Serenity

Sa tankte att ni kanske var lite nyfikna pa hur jag bor har nere.
Hotellet jag bor pa heter Serenity Hotel och ligger pa Cua Dong gatan i de gammla kvarteren i Hanoi.
Det ar ett litet men mysigt hostel med en fantastiks frukost! Bananpannkakor i mitt hjarta 4ever! Forutom frukost har man som gast har tillgang till gratis wi-fi och dator pa rummet.

Jag bor nio trappor upp.....

Den lilla trevliga tavlan dar till hoger beskriver hur man skall hantera brander dock star det inte pa engelska min tiori ar. bild 1: eld, panik, bild 2: spring, bild 3: forsok slacka, bild 4: ring efter hjalp.

Sen (nio branta trappor senare) sa har vi mitt lilla rum!

En gigantisk sang i forhallandet till rummet. Kanns som att sova pa en planka med lite skummgummi pa med ett lakan over... Typ som sofforna i Spanien mina kara foraldrar overtalade min bror och mig att sova pa....

En liten kyl har jag full utav vatten, ol och frukt. (olen kom med kylen mamma... ) Ett eget badrum har jag ocksa vilket ar att uppskatta! Dock ar duschen en aning marklig da det till en borjan inte sag ut att finnas nagot avlopp att lata vattnet rinna ut i, hittade det dock bakom toaletten tillslut. Pga att dusch golvet typ inte har nagon lutning har jag ett smatt konstant blott golv.

I dag fick jag aven traffa min kontakt person har nere! En trevlig man vid namn Nguyen som arbetar pa Hanoi national university med inricktning pa socialt arbete med barn och familjer.
Kanner att jag behover vanja mig lite vid hur man utalar samt tempot i samtalet har nere. Men efter fem veckor lar jag kunna forsta tycker jag allt :)

En gigantisk pase med deverse frukt fick jag av Nguyen!

Mango, Apelsin, drakfrukt och efter en diskusion pa fb tror jag att frukten i mitten ar en Sockerannonan.
Vietnam har forstort svenskt frukt for mig...
For smaken pa dessa underverk ar helt galen! saftigt fruktkott med en intensiv smak av sottma. Jag vet vad jag skall leva pa under resten av min vistels har... 

I en liten bubbla

Sa da var man nere!
Kanner spontant att kroppen inte ar skapad for 17h flyg resa... Men ner kom jag!
Det ar en marklig kannsla att antligen satta fotterna pa marken och for att faktiskt stanna och inte ta nasta plan vidare. Och vilken resa!
Forst flyget till helsingfors (sittandes bredvid en halvt onykter smatt illaluktande man som desutom snarkar!) for att landa och med hjartat i halsgroppen se pa en tavla att det star att flyget mot hongkong gả om tio minuter. Sa efter att ha sprungit genom helsingfors trevliga (det jag sag ivarjefall) treminal lyckades jag hitta gaten och mót av en forvand blick fran en samling manniskor som vantar pa flyget... Trót den kara tavlans pastaende om att planet snart skall ga blev det till att sitta en timme innan man fick betrada planet.
Jag vet inte om det var for att det kanndes som om jag holl pa att svalta ihjall eller om det faktiskt smakade gott men forsta gangen pa lange som jag tyckte om flygmaten! Sa pa detta gigantiska plan mot Honkong ihopkruypen i det konstigaste sovstallningar jag vart med om lyckades jag overleva mitt flyg pa 9h och 45min! Det kanndes i hela kroppen men nagra studers somn lyckades man allt fa.
Kanner spontant att infor hemresan bor jag skaffa en sadan dar nackkudde for att skona min stackars nacke fran en liknande upplevelse ...
Hongkong, inte mycket han jag se av dig men flygplatsen... here min skapare.... Tusen tack till dom underbara vaktarna som hjalpte mig och andra vilsna turister vart vi skulle ta vagen! Upp och nẻ och runt, i hisar pa sma busar fran den enna sidan av flygplatsen till den andra. Trafa en smatt overviktig finsk man i vask kontrollen som tyckte jag skulle strunta i Hanoi och folja med honom till Australien istallet. Trót det fortjusande erbjudandet lyckades jag ta mig till min egen gate mot Hanoi.

 
Den solnedgangen jag upplevde fran det planet ả svart att beskriva. Kanndes nastan som en disney film! forgerna vả ortroliga i skiftningarna mot varandra och sedan pof! sa blev det kolsvart. Sen borjade man se lamporna fran staderna nedan for, man behver inte aka till rymden for att kanna sig om given at stjarnor. Satt dig pa ett plan mot Hanoi pa kvallen skall du se hủ dom glittrar dar nere.

Sa... nu sitter jag har pa mitt lilla hotelrum langst upp i en galet smal och hog byggnad utan hiss... Tur att man ar liten och sot sa att man kan fa den snalla pojken i receotionen att bara upp vaskan <3 

Nu kanner jag dock verken efter min lâng flygresa och tanker krypa ner i den aallt for stora sangen i detta lilla rum..

Ma all lycka vả med er och kom ihag!!

you can't stop the signal!!

(hotellet heter Serenity det ar vall sjalvklart att jag kommer gora anspelningar pa det!)